det är så fånigt. jag har aldrig något att skriva när jag är glad. nå, jag gillar fortfarande whisky och jag önskar att jag slapp dricka ensam. till försvar ska man då påstå att det fina alltid är föränderligt? kanske inte det riktig fina, men vad fan vet jag om det riktigt fina. just nu är jag så jävla nöjd med att lyssna igenom darklands för jag vet inte i vilken gång i ordningen. jag har försökt hylla den skivan så många gånger. och jag kan inte komma med något annat att den gör mig så jävla pubertalt lycklig/olycklig. men ja, mina vänner, det är något varmt med regnet.

min ungsomskärlek har fått ett stipendium på 25 000 per termin i sex terminer och kanske för första gången i mitt liv kan jag unna honom något som är bra på riktigt. det stod alltid i stjärnorna vem som var den duktiga av oss, men jag tog så jävla mycket plats att det var ett under att han älskade mig. men han gjorde det och det älskar jag honom för. för vem fan vet hur det hade gått om han inte hade spikat fast mina fötter på jorden och satt sig i bilen och kommit och hämtat mig de nätter då jag var hysterisk. det var länge sedan, men nu har jag sagt till någon annan att det är passion eller inget annat som gäller. ty det finns inget annat.

och jag älskar regnromantiken trots att den är fånig. och fast det är förbjudet att näna människor så älskar jag s, h, l,p, o och j för att de är så jäkla häftiga.

en sexa.

när man tror att saker har förändrats och verkligheten slår en i magen och säger med skarp röst att så är inte fallet. ett försök till att göra film av eländet och jag beställer in en sexa gin & tonic på mammas visa. drinken smakar sprit och människorna blir inte vackrare. jag vet inte vad som är vackert längre och jag längtar tillbaka till svunna tider. ögonblicken som talar om för en att det är just det här som är anledningen till varför man lever. meningen är liksom inte svårare än så och verkligheten kan aldrig vara komplicerad av logiska skäl.

gud en till.

att jag är en ofrivillig fånge kanske redan är konstaterat. och att jag efter ett bråk med mamma sitter och grinar illa till en whisky är så jävla klyschigt. men jag är så jävla bra på sånt och hon är förjävlig på att få mig att göra sånt. jag vill ringa till någon, men jag har alltid samma meningar och vet därför alltid svaren.