det är något behagligt med doften av nyfärgat hår när man ligger under täcket och handen drar neråt. huden är trasig, sinnet är snurrigt. man kan fortfarande hitta hårnålar i soffan om man tittar riktigt noga. och jag gillar känslan av att inte ha någon koll.

window baby med Radio LXMBRG känns så jäkla rätt då jag lider av storhetsvansinne och får för mig att jag är en viktig del av en historia.

om inte för cancern så för sinnelaget. knulla på medicin är ändå inte lika roligt. jag skulle vilja nynna the end is near. hela mig själv, gå i kloster för att sen kunna basunera ut, i did it my way.

baby, it's you

den ene gör det fancy och den andre gör det jävligt rätt.

har man blvit tantsnusk när man sitter och lyssnar på pretenders och tycker att Chrissie Hynde är jäkligt häftig i hemlighet? när man slagits med svärd och sköld mot gubbarna och upptäcker att man rider på samma hästar. tecken på stagnation kanske. jag behöver lite bränsle för att elda upp vardagen.

jag menar, vad är det för dag då man googlar på män i svarta bågar bara för att få upp den.

jobb i natt igen. jag känner mig gammal och tråkig. eftersom jag är för feg för att knarka så behöver jag mig ett riktigt jävla skjut.

jag drömde i natt att någon sa:
-va fan har du så känsliga bröstvårtor för? det är ju inte direkt så att du är oskuld!

ja, vad ska man säga. oskulden var slaffsig och kanske tragisk, men jag sörjer den föga. jag sörjer hellre den bild man försöker måla upp av verkligheten utan att ha en jävla aning.

under fyra minuter så tänkte jag på dig som en tonåring. så som vi drömmer om att tänka. på grund av en fånig låt. jag vet att du skulle tycka att jag var vacker i en pälsmössa. snön faller ner på håret som är utanför mössan precis som när man var liten. skulle det inte vara vackert älskling?

det var själva fan att man ska behöva känna sig som rasken när man går ner till konsum för att köpa snus. för dåligt klädd och du är en slarver som istället för att skaffa dig ett jobb funderar på att lära dig rappen i erasures cover på take a chance on me.

min man ska snärta mig på rumpan med rökrockskärpet. jag har aldrig lyssnat på jazz, men då ska vi lyssna. jag har aldrig blivit kåt av en porrfilm, men klyschor är riktig jävla erotik för mig. vi måste överväga våra fantasier och önskningar då de är andrummet från verkligheten. så låt dem vara vackra och långt bort ifrån din verklighet.

dagens grej!

jesus dog för någon annans synd, men inte min.

hoho.

jag drömde inatt att jag skaffat mig en hylla till hallen där jag kunde ställa alla mina skor. silverpumpsen stod brevid remskorna från 70-talet. de ljuslila klackskorna från 50-talet stod övanför mina skotskrutiga dr martens. det var vackert.

jag köper dem för billig penning med sinnesbilden om platsen med spänning. verkligheten är att det är ytterst få tillfällen jag använder dem förutom då jag står framför spegeln och åker släde i fantasin. jag går runt i sneakers och kommer att vara arbetare som alla andra.

det är min lott i livet.

this is what you get when you mess with us

det finns vissa dagar då det banala får mig att pirra. en sönderhackad ok computer som hängt med sen högstadiet och mina största kärlekar. man kanske inte får prata om stora kärlekar vid en ålder av 24. nåväl, jag har aldrig haft tålamodet till att läsa regler eller manualer.

allt oftare längtar jag efter att bli vuxen och anpassning. men idag så hackar ok computer jävligt skönt och tonårsfantasin vinner överlägset, och jag är glad.

jag är utan inspiration. fan, jag skulle behöva en musa. det kanske skulle räcka med en fylla och att jag slutade lyssna på country. jag ska köpa strumpbyxor och låtsas vara på ett helt annat ställe. kanske kommer det att regna confetti. jag pratar om ljuset fast jag inte tror på gud. lycka är fan mitt svåraste byte.


dagen låt, bigtime!

pulp - i´m a man

denna helg har jag blivit utskälld, pratat gamla minnen, somnat på en matta, träffat gamla flammor, tagit en springnota när jag åkt taxi, delat täcke med hanna och linus och sagt till någon att hjärtat sitter kvar på den gamla platsen.

vissa saker kommer aldrig att förändras. och som vanligt så önskar jag mycket, blir uppgiven och sliter på gamla klyschor, men på något sätt så känns det hälsosammare än tidigare.

en u-sväng och det handlar inte längre om dig sofie. och jag önskar att jag kunde hålla i dig som en mor gör. när orden fattas så ska du veta att jag önskar en låt som ska räcka till, eller åtminstonde berätta att jag finns. det är din tur.

jag önskar låtarna från sommaren då du haffade mig med den tanige journalisten eller då dina tår var överallt i soffan och herrarna kanske var utan betydelse.

gröt med äppelmos är gott. de skulle vara nöjda om de såg att jag ställt klockan för att stiga upp och göra gröt. och vad som kanske skulle kunna kallas för en seger är att jag kan lyssna på min granada-skiva och tycka att det är riktigt behagligt. det har jag inte kunnat sedan p:s ord slog mig hårt som fan i magen för x antal år sedan. kaffet är förvisso svagt, men min perkulator är totaly insane. jag får njuta bästa det går. och det är trots allt ganska behagligt.

och jag önskar att alla mina kära skulle få lugn och ro.

när jag gick till gymmet funderade jag över hur bra glamour är. hur korrekt det än är så ser jag det varje kväll. det kittlas när eric kallar sig och brooke för "the dynamic duo". allt som är långt ifrån verkligheten kittlas. och ibland går det så långt att jag nästan tror på ett ständigt tillstånd av välbehag. under tiden på gymmet hinner jag få för mig att en man försöker ragga upp mig. jag hinner dumpa honom i tanken innan jag tränat klart. verkligheten hetsar och han blir inte perfekt i fantasin.

jag hinner precis hem till andra delen av glamour och duschar när ridåerna gått ner.

jag vill ha någon som älskar mig när jag är full och lyssnar på hefner. det är småpotatis och det är tonårsdumt. mina två svagheter, och sången är min verklighet.

natten gav mig ett hårt knytnävslag i magen. men det är ny dag och jag kan fortfarande stå fötterna. jag önskar att någon hade sagt åt mig "att det glamorösa är det oglamorösa sofie".. jag har matchvikt, men jag kommer aldrig att lära mig boxas. att slåss är fult, och smärta är bara onödigt obehag.

jag skrattar fånigt när jag lunchar med linn. tar ett extra glas cola light fast jag inte vet om man får. sen dricker vi kaffe med tillhörande hallonkaka. och jag skrattar när hon säger att han sålt sin tv bara för att sälja den. sara skriver sms som lugnar.

de är mina vardagshjältar.

jag skulle vilja tillägna alla mina gamla älskare med en varsin klassiker från 90-talet.

jag är trött på mig själv för att jag inte gör något vettigt. det är ett friskhetstecken säger min läkare. jag vill att allt ska hända nu. 1 2 3 och jag har klättrat upp för samhällets väggar. nya lakan och nya män, jag vet inte hur jag vill att det ska lukta. men det är mitt sätt att gå vidare, att gå framåt. jag minns fortfarande hur du luktar. mensen hindrar älskog. det skulle vara för intimt. så jag saknar dig just nu.

hey mr soulmate

hey mr soulmate

skulle jag klä av mig naken, kanske skulle jag gråta en skvätt. förlåt, de kommer att slicka mig medhårs. en dag har gått och jag tycker fortfarande inte om verkligheten. ska jag prata om dig babe som inte har telefonen på när jag vill hetsa?

jag är barfota, jag saknar dig och jag har ångest.

för några timmar sedan tänkte jag att det skulle vara en dag för dexy´s. bäddade sängen och sjöng med mina syskon. stekte falukorv och kokade makaroner. skar i skivorna som linn har lärt mig. det skulle ha varit en bra dag för dexy´s.

jag dricker pepsi och snusar framför datorn. och jag som trodde det skulle vara spännande. ny medicin och nya samtal. du är för snäll sofie. du måste säga ifrån sofie. vända ryggen utan att tänka. brevid skärmen sitter ett vykort från lisa. catherine vinkar åt mig. hon vinkar åt mig och inte åt någon annan. jag blir nervös av halvdana ting. verkligheten består av sant eller falskt. men jag ingen aning hur de ter sig. jag vill att allt ska kännas som sant.

jag vandrar vidare i det händelselösa. ibland tar jag på mig en klänning och mimar till hallå och tänker att jag är någon annanstans. kollar på film för att kunna somna, tiden går alldeles för snabbt utan att händelser. det känns som synd. och ännu en dag som är lika som den igår.

läser veckotidningar istället för att kolla på porr. synd är alltid synd.

är det era skriker vera

happy birthday dear president..

happy birthday to you..

24 höstar, mamma bakar tårta, väcker mig med en klapp över foten och kämpar för att göra situation till den bästa. och jag vill säga att det inte är hennes fel. ett kort från lisa i paris. anspel på en tid som var. jag skrattade och saknade. för det var en tid då man nästan kunde förväxla fantasin med verkligheten.

uppfyllelsen lyser med sin frånvaro fast jag gnuggar som fan på flaskan. jag förstår inte vilket trick man ska köra med. försöker att ändra formuleringarna på önskningarna, men det funkar föga. det förvandlas mest bara till en ständig längtan. jag skulle uppenbarligen sälja min själ för fem sekunder av genuin lycka.

ja, jag sitter här och längtar och får för att london boy med bowie är mitt livs-soundtrack. maid of bond street slår ut allt jävla vett jag har just nu. beviset på att man inte kan lära gamla hundar att sitta är sofie. och jag säljer min själ för fem sekunder av lycka. genuin vete tusan.

man skrattar åt det sjuka, men det gör fortfarande ont. norén ute på landet, om man har svårt för storstaden i sig är det bara att söka sig till lågnäset där spänningarna är så tydliga att det går att spela gitarr på skiten. jag har inte slutat drömma om bättre tider, men tålamodet börjar tryta.

de dagar då det gör ont att andas. tankens vänner lämnar en och man är ensam. tvungen tacksamhet, magen värker och jag längtar bort. jag vill inte vara sidekick, jag vill vara sofie. och jag fortsätter att ursäkta mig.

att hata medelklassen är föga spektakulärt, men jag valde aldrig självmant att lämna skiten.

dagens bästa:
tack. nu började jag gråta. du får aldrig försvinna från mig. vi är ju grabbarna med avskurna snoppar.

dagens näst bästa:
jari laddade ner hela säsong 3 av project runway åt mig.

läget är:
livegen

det är sexigt när min man köper tidningen klick åt en, eller när han slår på van morrison då vi ska knulla.

det är kanske inte bara sexigt. det kanske är kärlek.

när man inte vet vad man vill blir man omedvetet hängiven till att jaga passionen.

jag rengjorde min perkulator och den bryggde felfritt. men i kylen finns inte mycket mer än gammal feta och unken ruccola. jag blir vuxen senare än andra. mamma hämtar mig och jag äter glassbåt från frysen. vykort från en far som aldrig funnits. han snorklar med en brud i filippinerna. god mat och myyyyycket kärlek som det stod. vem bryr sig. lojaliteten är vackrare.

det är otäckt, men jag vill ha kabeltv så att jag kan se "en förlorad värld" och "project runway". så länge får jag lida med ida som är så jävla fantastisk i soldattorpet.

när svarta madame går förbi så sitter jag bara och skakar. var det hon eller jag som var ond? jag söker förlåtelse genom att le. jag har blivit en fjolla som inte längre kan ljuga. eller så håller jag på att bli människa.

någon säger åt mig att det kan inte vara spännande jämt. älskade ligger och sover, han har nyss sagt att ett dåligt beteende inte betyder att man är en dålig människa. den som hårdast dömmer sofie är hon själv. perfektion måste ju trots allt vara det vackraste.

Kristna flickor, en touch av rep. Det är inte porr. Det är ett töcken av att det inte är som det ska. Magen värker av att ingenting finns. Paranoia och magen värker ännu mer av att jag inte vet vad som räknas. Samtidigt tycker jag att pale saints är förbannat bra. Jag borde ha varit någon annanstans, men imorgon ska jag träna för att behålla min skönhet. Det är viktigt att vara vacker när man inte vet något annat. Kanske borde jag ringa britt-marie och hetsa om medicin. Back to zombie och föga sexlust. Det kvittar. Jag kan ändå inte knulla på riktigt längre. Dessutom så hatar jag att ta ”the hard way”.

folk sjunger nationalsången och den blomstertid nu kommer. jag viskar till mamma att där går en gammal flamma. han som fick mig att säga att jag spillt gröt på tröjan när jag gick i åttan. jag hatar alltihopa. föräldrar som skrattar åt de tokiga ungarna, och till höger om mig sitter det en tjej med lösnaglar. och trots att jag befinner mig på en bygdegård så känns det jävligt trångt och instängt. det är en konst att andas av den luft som man själv inte står för.

saknad efter hanna som åkt tillbaka till staden. banana som skålar med lugnande och är sjukt vacker när hon ligger på bryggan med behagen fria. påminnelse av att man kan vara något annat. och jag kan leva efter 30 för att jag vet.

det spelar ingen roll. med eller utan alkohol, så är my wife & my dead wife med robyn hitchcock kvällens och så många andra kvällars vackraste låt.

det är så föbannat tråkigt att sola. simones barndom blir inte det minsta intressant när solkrämen blir för varm och rinner ner mellan brösten. denna dag är ett jävla libido. jag vill bli påsatt på ett golv och känna att jag lever. att naturen är vacker hjälper inte. den är ungefär som den snyggaste tjejen i högstadiet. jag var aldrig vän med henne.

fan, det rörde mig inte särskilt mycket i ryggen att hon verkade tråkig. men att världen är det får mig att vilja falla i mammas knä och börja gråta. fantasin hjälper inte. jag vet inte vad jag ska tänka på. kanske finna en art som säger de orden jag vill höra. eller att sätta ner fötterna och känna att behaget från gräset är tillräckligt.

hur du än gör så kommer det ändå att gå förbi en mupp i led zeppelin-tröja och le. man sitter på tåget från krylbo och bannar sig över killen som ler och tanten som är bitter för att hon snart ska börja jobba. förmodligen tänker de att jag är en lortfia. men det är få gånger jag känner mig så vacker som när jag klär på mig direkt, säger hejdå och avslutar med en puss. från att göra tio klädbyten och låta mig nedslås på ett ställe som hemköp till att vakna och använda gårdagens trosor. jag vet inte, men det får mig att känna mig som en man.

när jag några timmar senare går på stan med mamma så hittar jag ett par led zeppelin-tofflor på åhlens. what! om detta ska jag berätta. förnuftet hejdar mig och säger att dina vänners reaktion kommer att vara: jaha, och?!

jag tycker om mina vänner, men jag tycker inte om led zeppelin.

med mina coolhetskomplex så skulle jag vilja säga "my man is the biggest thing" med riktig texas-dialekt. det låter så i huvudet, men jag är från ludvika och säger på dalmål att han är bland de största.

jag vill att det ska bli sommar på riktigt. likt som sofie knudsen så har jag förväntningar. fast de är banala. jag kommer varken fiska krabbor eller klättra i träd. jag vill att solen ska tränga igenom persiennerna, ställa undan vinflaskorna, torka av diskbänken och tänka att gårdagens kväll var en av de bästa i mitt liv.

gud finns därför att det är lättare att banna honom än pappa som aldrig fanns.

symbioset med mamma, påtvingat av naturen.

allt är som vanligt.

och man förlåter för att man älskar.

man kan aldrig lära gamla hundar att sitta. jag är en förbannat gammal hund. sofie har flyttat hemifrån igen. under täcket tänker hon inte på sex och masturbation utan om hon har dragit ut sladden till lampan så att hon inte ska brinna inne. att brinna inne skulle vara fan så mycket jävligare än en laddning med tabletter. på natten drömmer hon om per som säger att hon alltid kommer att vara speciell och när man vet det så är det dåliga sekundärt. han är min gud som som i fantasin alltid förlåter. när jag vaknar så slår det mig att teenagelove har fyllt år. första gången jag glömt sen -99. verkligheten är aldrig som fantasin.

vid ett ögonblick försöker jag försvara verkligheten med att om man valde fantasin så skulle även vålnaderna under sängen följa med. men det finns fan jävligt fula troll med stora näsor i verkligheten också.

dagens låt: premarital sex - daniel johnston

packandet börjar arta sig och sakta förstår jag att jag verkligen ska flytta. sorterar skivor och märker att det finns ett 20-tal tomma skivfodral. och jag bannar mig för att jag ska envisas med att aldrig lägga tillbaka skivorna i sina fodral när jag lyssnat färdigt. och varför i helvete brukar jag ta med mig skivor till förfester? egentligen är det ju bara förbannat narcissistiskt. hittade det svarta nagellacket och bestämde mig för midsommarkläder. jag säger ju det. jag har inget liv.

jag borde kanske fantisera om annat, men nu kan inte tankarna släppa hur jag har öppnat dörren till den franska balkongen, höjer volymen till the jam och tar mig ett glas rött.

om du berättar din hemlighet så ska jag berätta min. hur det är att prata med en människa och när samtalet är slut inte hört ett enda ord eller att ens ha lyssnat. orden går förbi precis som industriarbetaren sätter sig på bussen till jobbet varje dag.

jag har aldrig gjort något så fånigt.

och jag fäktar illa, men jag fäktar.

man ser kvällssolen genom bilrutan och tänker jaha. jag är ett esse på smarta drag. att pimpla två flaskor merlot när man mår piss och sitta i fåtöljen och sjunga med till patsy cline är så sjukt strategiskt så jag vet inte vad. och att avsluta det hela med att ringa upp folk och tala om illusioner om kärlek gör det ännu vackrare.

jag längtar efter att få lyssna på sonic youth under en bilfärd och känna känslan av att vänskapen är finare än allt annat. känslan som den var när vi sprang i flipflops till bion.

-efter allt så är han ju bara en man.
och eftersom det är så genialiskt så får jag lusten till att resa mig och yla stå vid din mans sida.

det ska jag tänka på när jag en vacker dag ska förlåta gud.

när man blundade för att hamna på en vackrare plats. något tar en i handen och säger att man hamnat rätt. men det är i tanken det existerar och inte där det borde. fötterna gör ont och energin tar slut. det är aldrig bekvämt att gå barfota i verkligheten.

jag ska börja se reality-tv igen. project runway är snart tillbaka. den ytliga häxan tar över. skitsamma. jag har svårt för mig själv ändå.

hör på mina barn, livet är svårt och som värdeobjektivist skulle det enda rätta vara att sitta i en fåtölj, häva sprit och lyssna på never never med assembly. man ska aldrig göra det svårt för sig och den låten är allt annat än svår. dock det rätta. förstår man inte det så har man aldrig gått i skola.

att höra skrattet, inte veta varför och leta efter kraften. ta ett steg in i den fina världen och sen gå tillbaka för att man tror att man inte hör till. nervositeten släpper och jag känner mig så jävla hemma. jag kan och jag är lika bra. att låtsas vara en man med david för att vara burdus och vulgär. ingen äter chokladsås så sensuellt som hanna. jag blir rörd för att de saknar sin slarva. mitt uppe i allt säger den onde anden att det är något jag inte är värd. världen är svart eller vit och man måste välja sida.

får för mig att jag kan göra något storartat och kärleksfullt. köper en tågbiljett. mina planer är alltid för stora. när jag står i dörröppningen får jari hjälpa mig med skorna. spyr sen på toaletten och går och lägger mig. det blev inte som jag hade tänkt mig. oftast så blir det inte det och nu bråkas det som fan med mina hjärnhalvor.

bet you never thought it would be like this - scotland yard gospel choir

det är vår och alla jävlar i stan har barn eller är med barn. när jag kommer hem ska en dokumentär handla om en unge utan ansikte, och jag är för slarvig för att någonsin få adoptera ett barn.

jag ska flytta in i en etta i stan som jag alltid längtat bort ifrån. skillsen för det lyckade livet är inte direkt på topp nu, men jag lyssnar bara på dem som säger att din tid kommer sofie. kristin sa en gång till mig att det är visionerna som förstör för mig. hon tänker det fortfarande när jag möter henne på stan. må de romantiserande visionerna vara min dom. jag har aldrig arbetat på fabrik, men jag känner mig så jävla erik johansson. vilken handling förde mig till detta? vart började det? kanske när jag var sex och bjöd caroline på pannkakor från min termos eller när jag tog en gurka ur växthuset och åt på direkten.

när jag vaknade idag gick jag upp, borstade tänderna, tog en snus, öppnade fönstret, bestämde mig för att lyssna på stone roses och la mig under täcket igen. kom att tänka på artikeln i kvällstidningen från i söndags och blev irriterad. artikeln handlade om att 50-tals frun var på modet. vilken jävla dynga! det var någon brud som bloggade om kafferep med sju sorters kakor. pga av sockerchocken de brukade få så hade de dock minskat antalet till fem sorters kakor. hon var noga med att poängtera att det handlade om en hobby och inte om könsroller. hon facinerades av kläderna och levnadsstilen. men fan, det är ju de där jävla kaksorterna som fick hemmafruarna att spy över sin tillvaro och frossa i lugnande. jag tycker också att klänningarna är gulliga. försökte ha sex med en donna i en vit gräddbakelse med svarta prickar. jag var dålig, men det var mycket trevligt.

men att anamma en levnadsstil när din mormor förmodligen aldrig fick uppleva en orgasm och önskade sina nästa ett betydligt mer berikande liv kan inte vara annat än fel.

en dag som jag önskar inte fanns. kontrollen som uteblir och panik för att tanken inte kan förändra verkligheten. och det tär något förbannat på mig för att jag inte går runt i californien i shorts och utsläppt hår med god only knows i bakgrunden. gud vet inte ett skit. inte jag heller.

låt mig gå in i en matrix-värld där solen lyser, där människorna ler utan att sörja.
där där där.

vilket avsnitt av six feet under. jag fick mig den smocka i magen jag ropat efter. jag har använt mig av uttrycket att jag nog är för gammal för festivaler. men fan, jag kan inte låta of montreal glida mig ur händerna. det och en handfull till är ju det enda vettiga sedean nittiotalet passerade. och var i hellskotta får jag tag på loons?!

ikväll blir jag förbannat kåt av feminism och min man.

what brings you to town?

jag tar tillbaka alla bitska ord jag har sagt om lisa millberg. allt jag någonsin sagt har grundat sig i den svenska avundsjukan, perkan kommer att skratta och säga: det var väl det jag visste. när man slutar vara rädd för de människor som slår en milslängder så är lisa millberg sveriges kanske absolut häftigaste kvinna. under en tid har jag funderat på att börja köra ett skämt som går ut på att jag säger att jag facineras av starka kvinnor och sen nämna namnet på en brottarkvinna eller kulstöterska.

en människa som finns i historien liknar sig med bukowski och säger sig vara en diskbänksromantiker. jag vet inte om jag skulle kunna ansluta mig till skalan, men det finns ögonblicken är så vackra att det vore ett hån att försköna verkligheten. do the strand behövs kanske inte när man går på en bro över rostigt järn för att sätta sig på tåget och dricka ett glas rött. att säga nej till att gå ut för att istället dricka folle, snusa och se på frasier med sara kan få en att känna sig oövervinnlig. när han säger att han älskar mig är jag fan millenniets cleopatra.

jag har inget liv. därför har jag ägnat den senaste timmen åt att klippa och tejpa i gamla uncut-artiklar. vad tusan, photoshop är för borgare. dessutom så skulle det ta ännu längre tid att lära sig skiten. kanske inte riktigt lika vettigt som att damma av de gamla filosofiböcker som jag säger åt mig själv att göra, men aldrig gör. inte nog med att det är en sjukt bra artikel så älskar jag fan bilden. likt som det är något med regnet och the jesus and mary chain så är det något med natten och dexy's. det påminner mig om den luft jag en gång har andats och att lisa skriker: jag hatar vita medelåldersmän!

snart valborg, och jag får andas bra och dålig skit.

jag blir arg på mig själv när dagens bästa är insikten om att jag har underskattat webradio-fenomenet. ge mig en käftsmäll så att jag vet att jag lever. radion dock, den påminner mig om mig om de nätter man trodde för stunden, var de största ögonblicken i ens liv.

hanging outside my window, looking down med first floor power tillägnar jag helt och hållet åt mig själv.

första gången darren hayman började existera i mitt medvetande var när jag under min tidigaste tid i uppsala slirade in på v-dala utan vetskapen om vad som egentligen hände. och på söndagen när det nattliga besöket försvunnit så radade hefner upp alla sanningar jag någonsin velat säga. under det senaste dygnet har två människor frågat mig om jag verkligen skulle klara av att flytta tillbaka till uppsala. jag vet inte, men jag vill leva i min verklighet och inte i någon annans.

en förändring i tiden och en framtid man inte vet något om. men för stunden är den lilla känslan och föreställningen av svensson-lycka det enda som betyder något. och om den är äkta är totalt skitsamma.

har man inte druckit rom och cola sen man var sexton så kan det inte gå åt så många håll än ett. jag håller låda, säger sånt jag inte bör säga och överskattar mig själv så sjukt mycket. men det är skönt då sara håller mitt hår då jag sitter hukad över toan och folk har slutat lyssna på mitt dravvel.

jag glömmer bort jag är känslig mot laktos och dricker mjölk direkt ur paketet. när jag är ute och går så vill jag vara hos dig. missar ditt samtal för att musiken i lurarna är för hög och för att jag inte har satt på vibratorn på telefon. det gör mig lite besviken. hade det inte varir för dig så had e jag lugnt ställt mig på knä och sugit av medlemmarna i dexy´s midnight runners. snart ett år och du är min jävla young soul rebel.

när man inte kan köpa sex på konsum så köper man istället ett paket mollbergs blandning och en dosa snus. kassörskan har förlovat sig. hon visade ringen för den som stod framför mig i kön och sa: äntligen har han fått tummen ur röven.

jaha, säger tankebubblan över sofies huvud. ännu en dag har gått. jag har fortfarande inte haft sex, men jag har druckit en jäkla massa koppar kaffe.

verandan som inte är klar.

här dricker jag kaffe.

när det kommer försöker jag tänka på det vackra. vända ryggen åt verkligheten. men verkligheten vinner över tanken och den skiter i om den är vacker eller ful. att kombinera tanken med verkligheten kan aldrig ha varit en genomarbetad plan. därför tror jag inte på gud. idealen spelar föga roll när vi likförbannat känner glädje eller sorg. och det som påverkar känslan är hur verkligheten är eller inte är. vare sig gud finns eller inte så blir han jävligt sekundär.

idag vaknade jag på rätt sida. solen lyser och mamma hade laddat kaffebryggaren så att det bara var att trycka på när jag kom ner. och efter ett möte med världens snyggaste psykiatriker som bara jobbar 25% så ska jag för första gången på länge göra något riktigt kul.

äh, man kan ju inte gå runt och dissa illusioner om kärlek. kärlek och respekt ska det fan vara! därför blir det a little med respect med erasure på repeat till varenda varelse som jag hyser varma känslor för. förbannat kitschigt. jag antar att det ingår i paketet. saken är den, att min sista tanke innan jag somnade igår var, att om det gällde liv eller död och jag var tvungen att välja mellan att citera rolling stones eller meat loaf så skulle jag utan att blinka citera meat loaf. och det finns visst vissa bra saker med verkligheten, den kommer aldrig att utsätta mig för det på liv eller död-valet.

jag satt med mamma och lillebror i borgarbilen och tänkte: nåväl, jag är svag, men ensam är ändå kanske lite stark. och det är fint när överlevnadsinstinkten slår in. fortfarande är jag en sucker för illusionen om kärlek, men det får läggas åt sidan för idag vill jag leva. jag har ju köpt biljetter till northside och en flaska gin!

jag har fått pengar på mitt konto och blundar för ideologier. imorgon får jag berusa mig i nya spaltor och lyssna på bögpop. och med guldconfetti och bryan ferry hade det varit hur vackert som helst. men återigen medelklassflickor måste sakna något. annars får de inte vara ledsna.

snart får jag träffa hanna!

imorgon ska jag på klubb med sara och pernilla
det är inte fy skam det heller!

när modet och orken sviker på denna överlevnadskurs, och när morgonkaffet är gammalt:

i believe in the good of life - hidden cameras.

banalt kanske, men jag behöver ett enkelt mantra som är lätt att komma ihåg.

natten nalkas, men inte sömnen. för ovanlighetens skull så sitter inte gud brevid. jag icke-sörjer icke-existensen. man kan fundera på hur många stenar som man under sitt liv kastat i glashus, men det stör mig ändå att tillskriva icke-existensen skam. hur ska man kunna tala om något som inte medvetandet bemästrar.

jag funderar på om jag fick chansen att träffa mig, skulle jag då se mig som jag vill att andra ska se mig. skulle jag lyckas med att visa det jag vill att de ska se. hade jag egentligen haft det jag velat visa. vad är det jag vill visa och varför vill jag att det ska synas. och den enklaste lekman kan konstatera att det finns en önskan om att på något vis vara genuint bra.

jag vill vara en fire girl.

när sofie är full så suktar hon efter män och kan inte stava. men hon tycker då om dem som aldrig förr.

tell them they can laugh at me but don't forget your date with me

ibland vaknar man och ibland vaknar man på riktigt. när jag naken går runt i din lägenhet och slutligen sätter mig på huk vid dina skivor så vet jag vad jag ska skriva om. to the end, och jag tillägnar vartenda ord till de tre männen i mitt liv.

den första slog ner som ett bombnedslag i en adidasjacka och sjöng om pojkar och flickor. det var han som fick min mamma att betala en okej-prenumenation och det var han som fick mig att förstå att sexualitieten existerade. och det var han som fick mig till att onanera till suspekta sexspalter.

den andre, när vi slutligen efter alla jävla år konstaterat att det aldrig blev som vi önskat och när jag efter två dygns vakenhet äntligen lyckats somna så väcks jag av att videon dyker upp på vh1. jag ringer till mamma och säger att jag inte orkar mer. och det enda jag tänker minnas är allsången till beach boys i din bil och kriget som vi förde mot världen.

den tredje, mina tankar är för stora så de får inte plats i verkligeheten, men ibland när jag vaknar är jag så jävla lycklig för att jag ligger just där jag ligger, trots att du inte har fått ditt jävla morgonkaffe. efter att jag har fifflat med dina skivor slår jag mig ner i fåtöljen med kaffekoppen och konstaterar att jag sitter där jag sitter. just då är du inget annat än vacker.

om det bara har varit för några sekunder av evigheten så har ni underlättat min andning så föbbannat så ger jag er to the end. och det är banne mig kärlek på sofies sätt!

annars så ger whisky en äcklig bismak av ambulans.

dagens fem mest uttjatade och absolut fantastiska:

• almost - omd
• do the strand - roxy music
• you think you're a man - the vaselines
• this is not a lovesong - public image ltd
• electricity - omd

jag har tappat stinget för millenniet.

solen lyser utanför, men det blåser så förbannat och känslan av att något glider en ur händerna gör sig påmind. jag är den typen som vill kämpa för saker. fast orken är sällan tillräcklig för att kämpa.

mina glamorösa skills är föga, men jag har ett sånt otroligt sug för att pimpla vin, lyssna på bryan ferry, vara föbannat självgod, skratta med mina vänner och lipa åt dem jag inte gillar. jag känner mig som en per hagman-wannabe med mina pubertala fantasier. mitt enda fösvar är att tankarna är min räddning. de får verka som vita hästar när det bara står bruna i hagen utanför. och jag fortsätter att tala om mig själv i tredje person.

nå, när jag blundar så höjer jag glaset med lisa och därför tillägnar jag idag a hard rain's a-gonna fall till henne.

efter halvdan, om ens existerande masturbation ligger man i mörkret, lyssnar på 69 love songs och funderar över meningen med livet. och vad att göra när hedonista nr ett är krass? om det ens någonsin har haft med mina existensiella problem att göra. jag antar att jag hade varit ganska körd om så varit fallet. vart tog livet som var så spännande att det hade fått plats i en bok vägen? det händer inte särskilt mycket, stiger upp och väntar på att det ska bli en ny dag och att spänningen ska komma. jag får förlita mig på tankarna är spännande. och vad fan tänker jag på? jo, större delen upptas av funderingar kring en gud som inte existerar och ett fastställande av verkligheten som jag har så förbannat svårt att förhålla mig till. hur spännande är det att tänka på det dag ut och dag in.

olof ringde huxflux inatt. han berättade om en tjej han inte kunde sluta tänka på och att han inte skulle syssla med kvinnofolk förrens sommaren. han sa också att han slutat smsa folk för att telefonerna blivit så krångliga. jag sa åt honom att han var en kärring och att jag börjat böla i tid och otid. han skrattade och sa att det lät lite vackert. jag svarade att det var allt annat än vackert. sen så sa vi godnatt och la på. den tiden känns så otroligt långt borta.

jag får för mig att om det fanns en gud som verkligen ville människan gott, så skulle han förlåta och handla annnorlunda utifrån att mina önskningar inte är annat än goda. men det finns ingen gud så som vi vill att han ska vara. jag beskyller honom inte för verkligheten, men jag kommer heller inte berömma honom för det vackra. när vi får bära skulden för det bedrövliga, måste vi också få bära skulden för det goda.

kaffet blir snabbt kallt på verandan. det är egentligen för kallt för att sitta ute, men med raggsockor, mössa, filt, snus och en smula naturromantik i sinnet så går det vägen. det är många existenser varav jag är oerhört tacksam över. men man vänjer sig med känslan av ensamhet och något annat är fan så skrämmande.

jag drömmer om all tomorrow's parties för att det är det jag är bra på.

dagens bästa låt är early wake up call med flash and the pan. och om jag kunde så skulle jag ta på mig mina solbrillor och min diagonalt randiga skjorta och möta våren med den låten. men det är något med våren. jag vill sparka runt i gruset i slitna skor, men mest av allt vill jag ge huvudet lugn och ro. när man tror att man nätt och jämnt håller sig över vattenytan så kommer alla jävla intryck och fenomen som gör att man inte riktigt pallar med sig själv, och världen är helt enkelt för mycket.

nå, imorgon är en annan dag, och om några veckor ska jag le och nynna can you dig it.

när fan blir gammal så blir han religiös. vete fan om det är att jag håller på att bli gammal eller vad det är, men nog fan sitter jag och lyssnar på pretenders. stop your sobbing är helt sjukt bra. det jag en gång varit försvinner mer och mer. jag vet inte om man ska skratta eller gråta. men jag vet att jag inte har hört en enda vettig mening i ludvika sen årets början. det skulle vara alkisen på bussstationen som sa att det inte heter kärlek utan själ-lek. kanske var det inte så vettigt, men det var kul sagt. och att ha tagit mig en pilsner och dividerat huruvida det var så hade gett mig så jävla mycket mer än vad som händer dag ut och dag in.


bring me back till kvasi-filosofins förtrollade värld. eller ge mig åtminstonde en liten del av det. fick en efterlängtad tavla levererad idag, men jag kan inte sätta upp den på mitt flickrum. saknar friheten att få sväva iväg. fan ge mig något. annars så kommer jag att kväva det lilla som är fint.

pepp1: från hanna

jag borde sluta skriva om min pubesångest, men vad att göra när man 23 år, sitter fast hos föräldrarna i dalarna och har diagnosen bipolär? när tåget närmar sig vad som ser ut som kvarlevor från en gammal öststat så känns det som att dörren till livet stängs. ja, jag vet att det vackra bara är på lånad tid, men det är så jävla tråkigt. och ludvika är förbannat tråkigt. och det är förbannat tråkigt att behöva längta efter dig igen.

tillbaka i ludvika efter några dagars bråkande med jaris toalett och jag slipper att använda duschslangen för att se mina klutar dras ner i avloppet. men annars så känns det surt. den nya tanten på terapin ser så jäkla dumsnäll ut så jag har egentligen inte lust att säga något alls. mitt motto är egentligen vara mottaglig för goda människor, ty godhet är den vackraste egenskapen av dem alla. men det tar emot med henne. trots att jag har fuckat upp det mesta så saknar jag fortfarande självdistans.

när slutligen kommer hem så ligger det två sverige-lotter från mamma och post från hanna. jag är en sucker för de små oväntantade handlingarna och jag blev rörd. sammanlagt vann jag hundra spänn på lotterna och kortet från hanna satt så jävla fint. och visst finns det hopp för livet. jag saknar vettig tillvaro, jag saknar livet i uppsala och jag saknar hanna.

pepp2: från mamma

kära mor, kära far, kära människor, på riktigt, vad tycker ni att jag är värd att få ut av livet? om ni fick önska mig något, vad skulle ni då önska? skulle ni uppfylla era egna önskningar eller mina? det skulle vara fint att få svar på frågan. för själv vet jag verkligen inte. så människor, fula eller vackra, är jag värdig er? och är ni värdiga mig? och när tiden av lånad skönhet är slut så har jag bara energin kvar åt de människor som verkligen vet och verkligen vill mig det. fumlar i sparlåga och orkar inget annat. men säg hej när ni vet så ska jag försöka uppfylla era önskningar.


och för stunden är det här det enda jag kan ge: about you - the jesus and mary chain

jag har aldrig blivit mobbad, men det var en ful jävla brud som kallade mig för charlie chaplin för att jag gick utåt med fötterna i högstadiet. hon var som sagt ful och jag sket fullständigt i vad hon tyckte om min gångstil. jag har bättrat mig med chaplin-gången, men jag kan fortfarande reta gallfeber på folk då jag har en tendens att snett vika in framför dem.

förmågan att reflektera över obehaget och vällusten är människans jävla dom. likt som belöningen så blir det också hennes stora sorg. jag tror inte att lycka kan vara på låtsas och jag tror inte att tillstånd kan vara på låtsas. men om, vad spelar det då för roll? man pratar om att göra sig fri från begären. det är verkligen en påse skit. för så länge man har förmågan att reflektera kan man aldrig uppleva total frihet av att medvetet välja bort en lusta. och trots att sanningen bokstavligt talat är sann så blir den ändå sekundär så länge idén om lycka finns.

och jag blir förbannat glad då man blir väckt att ett sms där en vän skriver om orgasm och endorfiner. är mina kompisar lyckliga så blir jag lycklig.

är trött i huvudet, men det är något som kämpar och säger att det inte går att sova nu. fredag och jag saknar gamla tider. gamla människor och gamla platser. i saras soffa och någon kissar i ett badkar. stå med armarna i kors och säga att ludvika är förjävligt. de mjuka rörelserna och de varma kinderna. vi lovar alla varandra evig vänskaplig trohet. klaga på musiken och få en sinnlig orgasm när de spelar blue monday. spy på pizzerian på söndagen, ligga på sängen och fantisera om framtiden, på måndagen deppa ihop och börja längta till fredagen. onsdagen bowling med grabbarna boys som en senpubertet. springa i flippflops till bion med sara och per för att se spiderman. per gör en rivstart med sin pappas alfa för att han blivit svartsjuk. jag och linn skrattar och går vidare in som drottningar in på trägårn med pengar som är lånade av per.

den ungdomen, och jag saknar den ofantligt ibland.

ur botten så finns det ändå tillfällen som gillar att bli gammal. och jag fantiserar om en papegoja som blir överlycklig när han kliver in genom dörren.

det finns inget som är så mer rätt än att dricka rödvin, lyssna på pj harvey och fantisera om åtrå. ikväll är jag övertygad om att hon existerat i lustan sedan eva tog ett bett av det jävla äpplet. och kan det finnas något sexigare än riktigt riktigt bra kråmande? och jag i är det tillståndet då jag tror att matchen redan är vunnen. men det är något med henne och vinet som gör att man känner sig som en kvinna. jag vet, det är så jävla fånigt.


ett av de vackraste kortet. om man vet historien, är när sara hittar mig och per, fulla som alior på en pj harvey-spelning. både han och jag ser förjävliga ut, men vi dansar och det är natt. förutom mig så är det ingen som kan berätta mitt livs histpria som sara. det är inget mräkvärdigt med historien, men hon berättar den precis på det sättet som jag vill höra den.

försöker sova och paniken kommer. fan, ikväll skulle jag ju somna gott. med tanken om att allt kommer att lösa sig. provar strumpbyxor med de nya skorna jag köpte. men det är så otroligt fult att stå i bara klackskor och strumpbyxor. går ner i källaren och tar en dusch. är det verkligen möjligt att jag snart kan bli fri? jag vet inte om duschen hjälpte, nu är jag torr i ansiktet. det gör mig nervös att jag har chansen.

på tåget hem satt jag brevid en gubbe som luktade gubbe. jag får alltid för mig att gubbar hyser agg mot mig. nu hyste jag agg mot honom för att han luktade illa. musiken i lurarna som var så jävla uttjatad och kaffe som smakade piss. världen är alltid lika jävlig när jag åker därifrån. läser en artikel i uncut om ok computer och allt det där har jag tidigare läst någon annanstans. de ville att läsarna skulle skicka in sina egna fenomen kopplade till skivan. skulle jag berättat om när jag var fjorton och när vi på engelskan fått i läxa att analysera en låt på engelska och jag pratade om no suprises. ja, det handlar om en människa som är trött på det inrutade och förutsägbara. och hey, jag heter sofie och bor i en by som heter sunnansjö.

att stanna tiden och bara gilla läget.