med mina coolhetskomplex så skulle jag vilja säga "my man is the biggest thing" med riktig texas-dialekt. det låter så i huvudet, men jag är från ludvika och säger på dalmål att han är bland de största.

jag vill att det ska bli sommar på riktigt. likt som sofie knudsen så har jag förväntningar. fast de är banala. jag kommer varken fiska krabbor eller klättra i träd. jag vill att solen ska tränga igenom persiennerna, ställa undan vinflaskorna, torka av diskbänken och tänka att gårdagens kväll var en av de bästa i mitt liv.

gud finns därför att det är lättare att banna honom än pappa som aldrig fanns.

symbioset med mamma, påtvingat av naturen.

allt är som vanligt.

och man förlåter för att man älskar.

man kan aldrig lära gamla hundar att sitta. jag är en förbannat gammal hund. sofie har flyttat hemifrån igen. under täcket tänker hon inte på sex och masturbation utan om hon har dragit ut sladden till lampan så att hon inte ska brinna inne. att brinna inne skulle vara fan så mycket jävligare än en laddning med tabletter. på natten drömmer hon om per som säger att hon alltid kommer att vara speciell och när man vet det så är det dåliga sekundärt. han är min gud som som i fantasin alltid förlåter. när jag vaknar så slår det mig att teenagelove har fyllt år. första gången jag glömt sen -99. verkligheten är aldrig som fantasin.

vid ett ögonblick försöker jag försvara verkligheten med att om man valde fantasin så skulle även vålnaderna under sängen följa med. men det finns fan jävligt fula troll med stora näsor i verkligheten också.

dagens låt: premarital sex - daniel johnston

packandet börjar arta sig och sakta förstår jag att jag verkligen ska flytta. sorterar skivor och märker att det finns ett 20-tal tomma skivfodral. och jag bannar mig för att jag ska envisas med att aldrig lägga tillbaka skivorna i sina fodral när jag lyssnat färdigt. och varför i helvete brukar jag ta med mig skivor till förfester? egentligen är det ju bara förbannat narcissistiskt. hittade det svarta nagellacket och bestämde mig för midsommarkläder. jag säger ju det. jag har inget liv.

jag borde kanske fantisera om annat, men nu kan inte tankarna släppa hur jag har öppnat dörren till den franska balkongen, höjer volymen till the jam och tar mig ett glas rött.

om du berättar din hemlighet så ska jag berätta min. hur det är att prata med en människa och när samtalet är slut inte hört ett enda ord eller att ens ha lyssnat. orden går förbi precis som industriarbetaren sätter sig på bussen till jobbet varje dag.

jag har aldrig gjort något så fånigt.

och jag fäktar illa, men jag fäktar.

man ser kvällssolen genom bilrutan och tänker jaha. jag är ett esse på smarta drag. att pimpla två flaskor merlot när man mår piss och sitta i fåtöljen och sjunga med till patsy cline är så sjukt strategiskt så jag vet inte vad. och att avsluta det hela med att ringa upp folk och tala om illusioner om kärlek gör det ännu vackrare.

jag längtar efter att få lyssna på sonic youth under en bilfärd och känna känslan av att vänskapen är finare än allt annat. känslan som den var när vi sprang i flipflops till bion.

-efter allt så är han ju bara en man.
och eftersom det är så genialiskt så får jag lusten till att resa mig och yla stå vid din mans sida.

det ska jag tänka på när jag en vacker dag ska förlåta gud.

när man blundade för att hamna på en vackrare plats. något tar en i handen och säger att man hamnat rätt. men det är i tanken det existerar och inte där det borde. fötterna gör ont och energin tar slut. det är aldrig bekvämt att gå barfota i verkligheten.

jag ska börja se reality-tv igen. project runway är snart tillbaka. den ytliga häxan tar över. skitsamma. jag har svårt för mig själv ändå.

hör på mina barn, livet är svårt och som värdeobjektivist skulle det enda rätta vara att sitta i en fåtölj, häva sprit och lyssna på never never med assembly. man ska aldrig göra det svårt för sig och den låten är allt annat än svår. dock det rätta. förstår man inte det så har man aldrig gått i skola.

att höra skrattet, inte veta varför och leta efter kraften. ta ett steg in i den fina världen och sen gå tillbaka för att man tror att man inte hör till. nervositeten släpper och jag känner mig så jävla hemma. jag kan och jag är lika bra. att låtsas vara en man med david för att vara burdus och vulgär. ingen äter chokladsås så sensuellt som hanna. jag blir rörd för att de saknar sin slarva. mitt uppe i allt säger den onde anden att det är något jag inte är värd. världen är svart eller vit och man måste välja sida.

får för mig att jag kan göra något storartat och kärleksfullt. köper en tågbiljett. mina planer är alltid för stora. när jag står i dörröppningen får jari hjälpa mig med skorna. spyr sen på toaletten och går och lägger mig. det blev inte som jag hade tänkt mig. oftast så blir det inte det och nu bråkas det som fan med mina hjärnhalvor.

bet you never thought it would be like this - scotland yard gospel choir