jag undrar om det var i tonåren sist. jag fånler när jag går till tunnelbanan och jag har varken angst för gårdagen eller morgondagen.

22.57 dagens sista snus. det gnager i mig att jag borde försöka skriva något vettigt igen. var så sjukt inspirerad på tunnelbanan idag. skrev ner det på telefon. som vanligt handlar det om gud sex. men ändå. efter jobbet imorgon så väntar två dagars ledighet. för hundronde gången ska sofie sätta sig ner för att göra en mind map över storyn.

jag ringer till den far jag har. han blir glad. jag blir glad över att han blir glad. blir ännu gladare när han säger att min röst är helt förändrad. att den låter friare, kanske mera falcett, men mer bekymmerslös. och visst håller änglarna oss i handen när en far älskar oss.

endast en gång sen jag flyttade till stockholm har jag tagit sömntablett. inte pga av ångest eller sorg. mest av gammal vana för att jag kände mig speedad.