landsbygden är sällan så vacker som när man står från sidan och ser mörkret innanför de röda väggarna. dammet är tyngt med historier som aldrig kommer bli berättade och känslor som aldrig kommer att uttryckas. för visst är det de männskor som bara bet i hop, de som gjorde det som skulles utan att klaga som är de allra vackraste.

mannen som sitter med flaskan har redan berättat sin historia så många gånger.

när jag har druckit ett glas vin älskar jag min man innerligt. inte mer än vanligt. bara lite starkare, och det är viktigare att världen får veta det.

det finns stunder då man minns sig själv. total uppgivenhet varvat med den häftigaste lycka som någonsin pumpats genom kärlen. vardera sak, förmodligen rena självbedrägeriet. men det är nostalgiska dagar i slutet av maj.
på tunnelbanan ringer jag upp kusin för att prata om vårt egna ord och om midsommaraftonen då hon skulle bli blind. hennes liv var över. ty hon levde för konsten. för vilken logiker som helst fattar väl att ögonen är en primär för utövandet. hon blev aldrig blind. vi åt gustavskorv senare på natten och vaknade ganska mosiga dagen därpå.

sommaren var alltid vår tid.

det var en ung dam som talade i ett visst medium om att det är på modet att vara återhållsam. fan vad tröttsamt. sen när går det att lägga beteenden på mode och känna att man inte är ute på hal is? bort bort bort med detta svammel. sex är hett och trevligt, och det ska man ha vare sig man är gift eller inte. nej, det motsätter inte viljan om att inte bli utnyttjad. dessa kvasikristna damer kan komma igen när de hållit på sig tills de fyllt 30 och kommit upp i giftasålder. förmodligen har de redan då tröttnat på att plantera blommor alá valium och blivit feta på allt kakbakande.

ska jag vara riktigt ärlig så önskar jag att jag betydligt mindre kroppshydda än vad jag har. jag vet inte riktigt om det handlar om dåligt självförtroende. snarare att jag höjer mig själv till skyarna och tycker att jag skulle vara helt fantastisk med urvattnade tuttar och smala spaltor.

och jag tänker aldrig släppa min naiva livssyn. men det tar på krafterna att vilja tro på godhet utan att tro på gud. när inte han är logiken är det svårt att ursäkta verklighetens tillkortakommanden.