Sunday, May 29, 2011

jag kommer aldrig att bli känd eller något. nuförtiden kvittar det. det finns vackra klänningar och långa nätter jag avundas, men jag skiter i det blå skåpet och acepterar. för jag hade en dröm när jag var liten. den drömmen är fortfarande klar och tydlig. tänk att älskas av en man som fortfarande i 2000-talet dansar som snubbarna i happy mondays gjorde på det däringa hustaket. min man älskar mig och han hade fortarande sväva med överkroppen och vifta med armarna dansen i tanken. han hade gjort allt för mig om han bara kunnat. han gör det varje dag i tanken.

Thursday, January 6, 2011

Han vaknar och kämpar för att komma nära. Tio minuter senare får jag honom att gråta. Jag vill mer än att säga förlåt. Jag vill trolla. Tiden går och det tjatas om att göra det bästa av den.

Jag trodde inte att vackra människor fick cancer. Men du ser, verkligheten slår oss. Och man måste likförbannat stiga upp ur sängen fast man inte vill. Tiden går och vi borde inte slösa bort en enda sekund.