jag tror jag blir tråkigare och tråkigare med tiden. förr kunde jag åtminstone låtsas att gilla läget. jag vill varken ta livet av mig eller supa omkull nuförtiden. men jag orkar heller inte göra några större anpassningsförsök. folk försvinner, man ryggar lite, men skyller det lite tafatt på ödet istället för att göra något åt det. för jag vet faktiskt inte om jag vill.