fröken goes parmiddag. det har man ju inte gjort sedan jag och kristin drog på oss finklänningarna, lånade vin från hennes mamma och bjöd våra stiliga nittonåringar på fläskfilé. kan det ha varit -00 kanske? -08, sofie lagar stek och kan köpa spånken själv. och visst ter sig livet lite lättare när man har något vackert att titta på.

just nu är jag så lycklig att det enda rätta vore att göra om min blogg till en sån dära livsstilsblogg som man bara vill spy över.

jag undrar om det var i tonåren sist. jag fånler när jag går till tunnelbanan och jag har varken angst för gårdagen eller morgondagen.

22.57 dagens sista snus. det gnager i mig att jag borde försöka skriva något vettigt igen. var så sjukt inspirerad på tunnelbanan idag. skrev ner det på telefon. som vanligt handlar det om gud sex. men ändå. efter jobbet imorgon så väntar två dagars ledighet. för hundronde gången ska sofie sätta sig ner för att göra en mind map över storyn.

jag ringer till den far jag har. han blir glad. jag blir glad över att han blir glad. blir ännu gladare när han säger att min röst är helt förändrad. att den låter friare, kanske mera falcett, men mer bekymmerslös. och visst håller änglarna oss i handen när en far älskar oss.

endast en gång sen jag flyttade till stockholm har jag tagit sömntablett. inte pga av ångest eller sorg. mest av gammal vana för att jag kände mig speedad.

jag förlåter Gud för alla hans synder mot mänskligheten. det är kul just nu.

sörjer jag? det vete fan vad jag håller på med. alla mina kläder ligger i vikta högar på sängen. jag vill gå och lägga mig, men orkar inte riktigt avsluta uppdraget så jag tar mig en sista snus. jag är fast i händelselöshetens land. det var ju därför jag gjorde som jag gjorde. för att ta mig därifrån. jag tog mig två veckor framåt. jag har varken blivit rik eller färdigutbildad. inte heller har jag lärt mig att tro på mig själv. så jag snubblade och ramlade i ett hål. resning. tålamod sofie, din tid kommer.

så här sitter jag och lyssnar på bear quartet, och visst var det inte mer än ett skönt knull?

you don't have to say you love me

när jag är onykter vill jag ha alla män. när jag är nykter vill jag bara ha den mannen.

crucify

varför lyssnar man på skivan som han brukade förbereda med. balkongdörren på glänt, bara lampan på skrivbordet tänd och så säger han, fan vad fin du är sofie. sen ställer man sig på alla fyra och visar landskapet. jag är svag som alla andra människor. tappar greppet, saknar och gör det jag inte borde, men jag har ännu inte gjort det jag inte får göra.

imorgon är det bröllop. klänningen hänger på galgen med strumpbyxorna. jag ska vara så jävla fixad. så länge man inte ser jävlig ut så är det inte det jävligaste. så är lagen.

att älska en pubertal man är sådär.

om jag nu trodde på återfödelse

så skulle jag vara sångerska i en bar. bekräfta påhittad smärta och sorgliga livsöden bredvid pianisten.

touche, jag önskar jag var en man och fick sätta på någon i röven.

folkemmet ska hjälpa mig mot krossat hjärta

gamla knep funkar inte. men jag är alltid lika fånig när hjärtat tryter. när ignoransen och konsten för att överleva är ett faktum så vill jag göra saker som att kasta sten på ditt fönster och sjunga en sån karl med gitarrkomp. inte för att jag kan spela gitarr, men i fantasin kan jag allt.

om sex timmar ska jag stiga upp för att koka grönsaker till min matlåda. för första gången i min karriär som arbetare så känner jag behovet av att bli vän med någon på jobbet. jag trodde aldrig att jag skulle vilja bli vän med en medelålders kvinna inom vården. men fan, vad jag gillar verkligheten när den spelar mina fördomar ett spratt.

och när jag spelat gitarr och sjungit så ska vi lyssna på mashed potato time med ronettes och heaven med robyn hitchcock.

att vakna fem på morgonen är ju normalt.

jag budade till mig en fin klänning igår.

livet går emot mig just nu. varken kaffe eller snus ger mig njutningens sötma i stunden. cipralexlagret på apoteket är utan existens. alkoholen är dryg när man är gammal. fysikens negationer vinner över escapismen. är rädd för att ha förlorat historien fast jag inte gillade det senaste kapitlet.

när ska jag ta mig ur min dvala och börja göra saker. jag vet att jag skulle fixa det om jag inte var så förbannat rädd för tabun. att vara en kvinnlig slacker är värre än incest.

den nya tiden.

sitter på en station och är fruktansvärt bajsnödig. men toaletten har uv-ljus och är fruktansvärt äcklig. tågresan som skulle ta en timme och fyrtiofyra minuter kommer att vara upp i fyra timmar när jag kommit hem. jag vill hem till min lägenhet och slänga gamla sopor och använda icahandlarnas toapapper.

men jag känner mig ändå glad över att kaffet var gartis. de är allt ett par riktiga ögontjänare på sj.

le knoll & tott

på onsdag åker finskjortan på! det blir det tågresa, countrypop och kusin.

jag tror jag blir tråkigare och tråkigare med tiden. förr kunde jag åtminstone låtsas att gilla läget. jag vill varken ta livet av mig eller supa omkull nuförtiden. men jag orkar heller inte göra några större anpassningsförsök. folk försvinner, man ryggar lite, men skyller det lite tafatt på ödet istället för att göra något åt det. för jag vet faktiskt inte om jag vill.

är det fel tid att drömma om cowboys?

Moa och Harry

jag grävde aldrig ner breven. det var bara hot.

det funkade.

du kom tillbaka och försvann.

Im an absolute beginner

jag inte den som är den, men jag har haft över två år på mig att bli van. och jag är dålig på ensamheten. skammen i att man har förlorat känns föga när man inser att man har förlorat.

minns ni när pojkarna var vackra i airwalks. det är lika vackert som blommorna är längs järnvägen. och jag förstod inte några år senare att det var naturromantik.

den jävla våren. 2008 är inget undantag. något är det med denna årstid som smäller diagnos bipolär rakt upp i ansiktet. knulla järnet med det vackra för att sedan gråta för att det är över. och jag skäller för att det är just jag och inte någon annan. jag kan inte känna någon annans lycka så därför vill jag känna min.

vitsippor växer på kanten av järnvägsspåret. det är en vacker del av verkligheten. likt som verkligheten är vacker eller bedrövlig så är jag vuxen eller ung. när världen är ful så är det lätt att vara liten. idag så fyller mamma fyrtiosex, olivia tre och jag och j fyller två år bergochdalbana.

jag var hopplöst förälskad i en filosofidoktorand en gång i tiden. han sa att dexy's midnight runners var fåniga och för mycket. sofie är fånig och för mycket.

svart eller vitt

jag vet inte om det är hormoner som spelar mig ett spratt, men jag har lust att be världen dra åt helvete. gud ska veta att jag kan jämra och klaga. det skulle vara så mycket vackrare om människor kavlade upp ärmarna och försökte leva.

loud and clear

jag håller på att ta livet av familjens hund med no peace for the wicked.

det är ett jidder att inte kunna tro på sig själv, och dörren till det mörka rummet är öppet. om man ändå kunde knulla till sig tröst av gud eller något.

jag tror jag har tillägnat varje låt med the jesus and mary chain till grejen. regnet som fördel istället för nackdel.

du, jag och regnet. nåväl.

this war has nothing to do with us.

mitt hem är min borg så därför öppnar jag i underkläder.

"Hur påverkas ditt liv av att Jesus dog? Varför kan man säga att det var den största kärleken som någonsin visats? Och vilka är egentligen Jesus vänner? Man kan faktiskt bli en av Jesu vänner, och därför inbjuder att minnas Jesu död, något som han ville att man skulle göra."

och jag tror inte att den kärleken är större än någon annan. antingen existerar den i sin fulla mening eller ej. så därför nöjer jag mig inte

manic monday

jag undrar om betingning är skiten för att få mig ordningsam. mor och far har slutat riva håret för att de ska ha något kvar. och jag lyssnar på northern soul istället för att städa.

och det som får mig att vilja andas denna vecka är försenade pengar och hanna.

linus svarade: men du gillar ju filosofiska rockstjärnor. jag sa att sexet var bra och att jag var trött på att höra eurosport i bakgrunden, men jag glömde att nämna den svarta kjolen från randiga rutan. vardag och jag köper fina gardiner på second hand. väntar naivt på det oväntade och läser nån sida hylinger då och då. jag tror jag har fastnat och det är otäckt, om än mer så grämer det mig att jag lurade mig själv och tyckte mig känna doften av nya vindar.

han snarkar och jag kan inte sova. borttappade sömntabletter och man äter sig fet när verkligheten är tråkig. vem ska trolla och ändra när inte gud finns.

oh you silly past time of mine

gud, pappa, styvpappa, älskade och älskare, när mor står på min sida så dalar herrarväldet. ja, jag är rättt man att tala om moralen då jag tror på det goda.

jag gick med en zombie

jag skulle vilja bli gammal. på det viset som jag och lisa bestämde oss för. historien är nästan avslutad och vi kan dricka rödvin utan att några andra än hemtjänsten bryr sig.

bam bam bam satelite of love

det känns som att ta sista bussen hem från en dålig kväll. guldregnet som aldrig kom. det enda man gör är att frysa av regnet som är blandat med snö. 2007 var en röra och jag borde städa upp. förbjuda mig själv att hamna i stiltje och våga unna mig att vara mig själv. fast det är som med en gammal kärlek att man glömmer.