visst är det ett jidder när jag gör något av ett uns självständighet. och visst är jag den, vars handlingar varit onda. jag är på väg att ursäkta mig, dra i vissa trådar för att säkra någons ego. för det är när vi pratar om önskningar och mål som aldrig slår in som vi älskat som mest. det slår mig att jag inte behöver ursäkta eller förklara. min önskan har slagit in. kanske inte som jag trodde, men den har slagit in och den är verklig. jag vägrar att plocka bitar av mig själv för att vara någon annan till lags. om det så blir att jag målas upp som satan på kuppen.

det är inte det att jag är naiv, men varför ska det inte funka med att vara en snäll person utan att bli utnyttjad. tro mig, jag vet hur det är och hur man tänker när man är en cyniker och pain in the ass. jag har gjort ett medvetet val att försöka vara så snäll och god som möjligt, vilket borde vara helt jävla logiskt för varje levande människa. så varför finns då inte förnuftet och respekten?

så.. jag vill inte stå och vänta i tio minus och jag vill inte jobba övertid om det inte är uppgjort innan.