det är vår och alla jävlar i stan har barn eller är med barn. när jag kommer hem ska en dokumentär handla om en unge utan ansikte, och jag är för slarvig för att någonsin få adoptera ett barn.

jag ska flytta in i en etta i stan som jag alltid längtat bort ifrån. skillsen för det lyckade livet är inte direkt på topp nu, men jag lyssnar bara på dem som säger att din tid kommer sofie. kristin sa en gång till mig att det är visionerna som förstör för mig. hon tänker det fortfarande när jag möter henne på stan. må de romantiserande visionerna vara min dom. jag har aldrig arbetat på fabrik, men jag känner mig så jävla erik johansson. vilken handling förde mig till detta? vart började det? kanske när jag var sex och bjöd caroline på pannkakor från min termos eller när jag tog en gurka ur växthuset och åt på direkten.

när jag vaknade idag gick jag upp, borstade tänderna, tog en snus, öppnade fönstret, bestämde mig för att lyssna på stone roses och la mig under täcket igen. kom att tänka på artikeln i kvällstidningen från i söndags och blev irriterad. artikeln handlade om att 50-tals frun var på modet. vilken jävla dynga! det var någon brud som bloggade om kafferep med sju sorters kakor. pga av sockerchocken de brukade få så hade de dock minskat antalet till fem sorters kakor. hon var noga med att poängtera att det handlade om en hobby och inte om könsroller. hon facinerades av kläderna och levnadsstilen. men fan, det är ju de där jävla kaksorterna som fick hemmafruarna att spy över sin tillvaro och frossa i lugnande. jag tycker också att klänningarna är gulliga. försökte ha sex med en donna i en vit gräddbakelse med svarta prickar. jag var dålig, men det var mycket trevligt.

men att anamma en levnadsstil när din mormor förmodligen aldrig fick uppleva en orgasm och önskade sina nästa ett betydligt mer berikande liv kan inte vara annat än fel.

en dag som jag önskar inte fanns. kontrollen som uteblir och panik för att tanken inte kan förändra verkligheten. och det tär något förbannat på mig för att jag inte går runt i californien i shorts och utsläppt hår med god only knows i bakgrunden. gud vet inte ett skit. inte jag heller.

låt mig gå in i en matrix-värld där solen lyser, där människorna ler utan att sörja.
där där där.

vilket avsnitt av six feet under. jag fick mig den smocka i magen jag ropat efter. jag har använt mig av uttrycket att jag nog är för gammal för festivaler. men fan, jag kan inte låta of montreal glida mig ur händerna. det och en handfull till är ju det enda vettiga sedean nittiotalet passerade. och var i hellskotta får jag tag på loons?!

ikväll blir jag förbannat kåt av feminism och min man.

what brings you to town?

jag tar tillbaka alla bitska ord jag har sagt om lisa millberg. allt jag någonsin sagt har grundat sig i den svenska avundsjukan, perkan kommer att skratta och säga: det var väl det jag visste. när man slutar vara rädd för de människor som slår en milslängder så är lisa millberg sveriges kanske absolut häftigaste kvinna. under en tid har jag funderat på att börja köra ett skämt som går ut på att jag säger att jag facineras av starka kvinnor och sen nämna namnet på en brottarkvinna eller kulstöterska.

en människa som finns i historien liknar sig med bukowski och säger sig vara en diskbänksromantiker. jag vet inte om jag skulle kunna ansluta mig till skalan, men det finns ögonblicken är så vackra att det vore ett hån att försköna verkligheten. do the strand behövs kanske inte när man går på en bro över rostigt järn för att sätta sig på tåget och dricka ett glas rött. att säga nej till att gå ut för att istället dricka folle, snusa och se på frasier med sara kan få en att känna sig oövervinnlig. när han säger att han älskar mig är jag fan millenniets cleopatra.

jag har inget liv. därför har jag ägnat den senaste timmen åt att klippa och tejpa i gamla uncut-artiklar. vad tusan, photoshop är för borgare. dessutom så skulle det ta ännu längre tid att lära sig skiten. kanske inte riktigt lika vettigt som att damma av de gamla filosofiböcker som jag säger åt mig själv att göra, men aldrig gör. inte nog med att det är en sjukt bra artikel så älskar jag fan bilden. likt som det är något med regnet och the jesus and mary chain så är det något med natten och dexy's. det påminner mig om den luft jag en gång har andats och att lisa skriker: jag hatar vita medelåldersmän!

snart valborg, och jag får andas bra och dålig skit.

jag blir arg på mig själv när dagens bästa är insikten om att jag har underskattat webradio-fenomenet. ge mig en käftsmäll så att jag vet att jag lever. radion dock, den påminner mig om mig om de nätter man trodde för stunden, var de största ögonblicken i ens liv.

hanging outside my window, looking down med first floor power tillägnar jag helt och hållet åt mig själv.

första gången darren hayman började existera i mitt medvetande var när jag under min tidigaste tid i uppsala slirade in på v-dala utan vetskapen om vad som egentligen hände. och på söndagen när det nattliga besöket försvunnit så radade hefner upp alla sanningar jag någonsin velat säga. under det senaste dygnet har två människor frågat mig om jag verkligen skulle klara av att flytta tillbaka till uppsala. jag vet inte, men jag vill leva i min verklighet och inte i någon annans.

en förändring i tiden och en framtid man inte vet något om. men för stunden är den lilla känslan och föreställningen av svensson-lycka det enda som betyder något. och om den är äkta är totalt skitsamma.

har man inte druckit rom och cola sen man var sexton så kan det inte gå åt så många håll än ett. jag håller låda, säger sånt jag inte bör säga och överskattar mig själv så sjukt mycket. men det är skönt då sara håller mitt hår då jag sitter hukad över toan och folk har slutat lyssna på mitt dravvel.

jag glömmer bort jag är känslig mot laktos och dricker mjölk direkt ur paketet. när jag är ute och går så vill jag vara hos dig. missar ditt samtal för att musiken i lurarna är för hög och för att jag inte har satt på vibratorn på telefon. det gör mig lite besviken. hade det inte varir för dig så had e jag lugnt ställt mig på knä och sugit av medlemmarna i dexy´s midnight runners. snart ett år och du är min jävla young soul rebel.

när man inte kan köpa sex på konsum så köper man istället ett paket mollbergs blandning och en dosa snus. kassörskan har förlovat sig. hon visade ringen för den som stod framför mig i kön och sa: äntligen har han fått tummen ur röven.

jaha, säger tankebubblan över sofies huvud. ännu en dag har gått. jag har fortfarande inte haft sex, men jag har druckit en jäkla massa koppar kaffe.

verandan som inte är klar.

här dricker jag kaffe.

när det kommer försöker jag tänka på det vackra. vända ryggen åt verkligheten. men verkligheten vinner över tanken och den skiter i om den är vacker eller ful. att kombinera tanken med verkligheten kan aldrig ha varit en genomarbetad plan. därför tror jag inte på gud. idealen spelar föga roll när vi likförbannat känner glädje eller sorg. och det som påverkar känslan är hur verkligheten är eller inte är. vare sig gud finns eller inte så blir han jävligt sekundär.