what brings you to town?

jag tar tillbaka alla bitska ord jag har sagt om lisa millberg. allt jag någonsin sagt har grundat sig i den svenska avundsjukan, perkan kommer att skratta och säga: det var väl det jag visste. när man slutar vara rädd för de människor som slår en milslängder så är lisa millberg sveriges kanske absolut häftigaste kvinna. under en tid har jag funderat på att börja köra ett skämt som går ut på att jag säger att jag facineras av starka kvinnor och sen nämna namnet på en brottarkvinna eller kulstöterska.

en människa som finns i historien liknar sig med bukowski och säger sig vara en diskbänksromantiker. jag vet inte om jag skulle kunna ansluta mig till skalan, men det finns ögonblicken är så vackra att det vore ett hån att försköna verkligheten. do the strand behövs kanske inte när man går på en bro över rostigt järn för att sätta sig på tåget och dricka ett glas rött. att säga nej till att gå ut för att istället dricka folle, snusa och se på frasier med sara kan få en att känna sig oövervinnlig. när han säger att han älskar mig är jag fan millenniets cleopatra.