när det kommer försöker jag tänka på det vackra. vända ryggen åt verkligheten. men verkligheten vinner över tanken och den skiter i om den är vacker eller ful. att kombinera tanken med verkligheten kan aldrig ha varit en genomarbetad plan. därför tror jag inte på gud. idealen spelar föga roll när vi likförbannat känner glädje eller sorg. och det som påverkar känslan är hur verkligheten är eller inte är. vare sig gud finns eller inte så blir han jävligt sekundär.