visst är det ett jidder när jag gör något av ett uns självständighet. och visst är jag den, vars handlingar varit onda. jag är på väg att ursäkta mig, dra i vissa trådar för att säkra någons ego. för det är när vi pratar om önskningar och mål som aldrig slår in som vi älskat som mest. det slår mig att jag inte behöver ursäkta eller förklara. min önskan har slagit in. kanske inte som jag trodde, men den har slagit in och den är verklig. jag vägrar att plocka bitar av mig själv för att vara någon annan till lags. om det så blir att jag målas upp som satan på kuppen.