den ene är en mästare på repliker ur astrid lindgren-filmer och den andre kan varenda synthlåt jag inte känner till. och jag kan inte låta bli, om än lite barnsligt och pubertalt kanske, men visst har det nog alltid varit så att världen underskattat oss en gnutta. om det vore så att vi knullat med varandra så hade det varit grundstommen, självaste praktexemplaret på hur kärlek ska fungera. och jag tror att jag älskar dem för just det de vill bli älskade för.