jag ringer till den far jag har. han blir glad. jag blir glad över att han blir glad. blir ännu gladare när han säger att min röst är helt förändrad. att den låter friare, kanske mera falcett, men mer bekymmerslös. och visst håller änglarna oss i handen när en far älskar oss.

endast en gång sen jag flyttade till stockholm har jag tagit sömntablett. inte pga av ångest eller sorg. mest av gammal vana för att jag kände mig speedad.