självförtroendet tryter. likt som när man gick i högstadiet skäms man över att man tar på sig fel sorts skor. man står i ett hörn för att överraska med succén, men den vill sig inte riktigt. jag väntar på att de vettiga orden ska flyta ur min mun så som tankarna flyter inuti mitt huvud. det enda jag hör är klackarna mot stengolvet. de hörs fortfarande när jag sitter i soffan. och jag står bredvid och är sådär.