försöker sova och paniken kommer. fan, ikväll skulle jag ju somna gott. med tanken om att allt kommer att lösa sig. provar strumpbyxor med de nya skorna jag köpte. men det är så otroligt fult att stå i bara klackskor och strumpbyxor. går ner i källaren och tar en dusch. är det verkligen möjligt att jag snart kan bli fri? jag vet inte om duschen hjälpte, nu är jag torr i ansiktet. det gör mig nervös att jag har chansen.

på tåget hem satt jag brevid en gubbe som luktade gubbe. jag får alltid för mig att gubbar hyser agg mot mig. nu hyste jag agg mot honom för att han luktade illa. musiken i lurarna som var så jävla uttjatad och kaffe som smakade piss. världen är alltid lika jävlig när jag åker därifrån. läser en artikel i uncut om ok computer och allt det där har jag tidigare läst någon annanstans. de ville att läsarna skulle skicka in sina egna fenomen kopplade till skivan. skulle jag berättat om när jag var fjorton och när vi på engelskan fått i läxa att analysera en låt på engelska och jag pratade om no suprises. ja, det handlar om en människa som är trött på det inrutade och förutsägbara. och hey, jag heter sofie och bor i en by som heter sunnansjö.

att stanna tiden och bara gilla läget.