det är så föbannat tråkigt att sola. simones barndom blir inte det minsta intressant när solkrämen blir för varm och rinner ner mellan brösten. denna dag är ett jävla libido. jag vill bli påsatt på ett golv och känna att jag lever. att naturen är vacker hjälper inte. den är ungefär som den snyggaste tjejen i högstadiet. jag var aldrig vän med henne.

fan, det rörde mig inte särskilt mycket i ryggen att hon verkade tråkig. men att världen är det får mig att vilja falla i mammas knä och börja gråta. fantasin hjälper inte. jag vet inte vad jag ska tänka på. kanske finna en art som säger de orden jag vill höra. eller att sätta ner fötterna och känna att behaget från gräset är tillräckligt.