folk sjunger nationalsången och den blomstertid nu kommer. jag viskar till mamma att där går en gammal flamma. han som fick mig att säga att jag spillt gröt på tröjan när jag gick i åttan. jag hatar alltihopa. föräldrar som skrattar åt de tokiga ungarna, och till höger om mig sitter det en tjej med lösnaglar. och trots att jag befinner mig på en bygdegård så känns det jävligt trångt och instängt. det är en konst att andas av den luft som man själv inte står för.

saknad efter hanna som åkt tillbaka till staden. banana som skålar med lugnande och är sjukt vacker när hon ligger på bryggan med behagen fria. påminnelse av att man kan vara något annat. och jag kan leva efter 30 för att jag vet.