jag får för mig att om det fanns en gud som verkligen ville människan gott, så skulle han förlåta och handla annnorlunda utifrån att mina önskningar inte är annat än goda. men det finns ingen gud så som vi vill att han ska vara. jag beskyller honom inte för verkligheten, men jag kommer heller inte berömma honom för det vackra. när vi får bära skulden för det bedrövliga, måste vi också få bära skulden för det goda.

kaffet blir snabbt kallt på verandan. det är egentligen för kallt för att sitta ute, men med raggsockor, mössa, filt, snus och en smula naturromantik i sinnet så går det vägen. det är många existenser varav jag är oerhört tacksam över. men man vänjer sig med känslan av ensamhet och något annat är fan så skrämmande.

jag drömmer om all tomorrow's parties för att det är det jag är bra på.